Inlägg publicerade under kategorin vård

Av vardbitradetssistasuck - 22 juli 2008 11:44

Så länge sedan jag satte mig ner och skrev sist. Och mycket har hänt.

Lova avled kvällen till dagen då hon fick veta att hon skulle in på ett hem. Fylla 100 hemma var vad hon tänkt sig. När jag kikar upp mot hennes fönster är det alltid vinter, och adventsstjärnan i mässing lyser klart mellan spetsgardiner.  Ett halvt glas vatten, ordna med bäddmadrassen. Hur glada vi var när morotsstuvningen blev så bra! Vi hade hjälpts åt, "små små bitar ska det vara", sade lova och hackade friskt. Och grädde. Och smör på det.

Vi gladdes åt systerbarnens besök och vi inväntade sommaren då benbrottet skulle vara läkt och hon skulle ut, en tvärhand lång och med en liten kasse dinglande på rullatorn. Istället täta sjukhusvistelser. Alltmer sällan sågs vi.

Klart att jag kommer Lova, och tar farväl.

Av vardbitradetssistasuck - 9 januari 2008 11:24

Kalle svimmade igår. Blek och förvirrad sjönk han ihop till en hög på vardagsrumsmattan.

Madde sträckte fram armarna, försökte hindra fallet. I ett slag hade den muntra stämningen "Vad fin du är!" "Nya byxor! och en helt ny skjorta!" förbytts till ångest och tumult. Hon minns inte mycket, bara att hon greppade telefonen och ringde ambulans. Sedan till arbetssamordnaren. Så satt hon där, på väg mot sjukhuset precis som planerat - fast under lite annorlunda former.

På sjukhuset fann man: haltande omvårdnad. Usel omvårdnad.

Maddes förtvivlan: alla samtal till vårdcentralen, månaders skrivna rapporter och nu: Kalle på en brits. Med blödande fötter och usla värden. Vem tänker då: Vad var det vi sa? Man tänker istället: Varför. Hur kan det gå så långt? Vi har ju sett och talat om. Bryr sig inte någon?

Kanske blir det en anmälan. Ska man pusta ut över att det inte är vårt fel? Att vården inte brast från vår sida? Varför bryr sig inte någon om vad vi säger och påtalar? Skriv! säger de, och vi skriver: Lappar, rapporter. Men vem läser?

Madde gick hem rödgråten och arg igår."Jag räcker inte till. Jag skulle ta hem honom, men det är väl inte meningen. Det är som ett hål i mig alltihopa, varenda en av dem är som ett hål. Jag räcker inte till alla."

Kalle ligger kvar på sjukhus, vi vet inte hur länge.

Skapa flashcards