Alla inlägg under december 2007

Av vardbitradetssistasuck - 24 december 2007 10:55

Kan du vissla Johannna har fyllts med nya innebörder. Gråtmild har jag blivit varenda jul, men nu var det rent plågsamt att titta. Det slår mig hur lite kontakt med barn gamla människor har här i landet och hur synd det faktiskt är. Själv är jag delvis uppväxt med min mormor och hennes systrar och vet att kombinationen är oslagbar. Man fick lära sig ett och annat av mormor, somligt mycket användbart (som att alltid ha hela och rena underkläder - "man vet aldrig vad som kan hända") och annat mindre nödvändigt (som att veta hut).

Mormor var lugn och irrationell och rolig med all tid i världen att klippa ut mönster till dockkläder och lära mig att använda trampsymaskinen. Min största rädsla var att hon en dag skulle dö, för hon var ju gammal redan då. Men mormor finns, åtminstone stundtals, såsom jag minns henne än idag. Vi lever långt ifrån varandra, men hon finns ständigt i mina tankar. Hon är liksom invävd i mina livsmönster och värderingar. Jag kan inte hjälpa henne härifrån, men jag tänker att om jag hjälper andra, så kanske andra hjälper henne.

Hon är drabbad av alzheimers och driver allt längre bort. Ett telefonsamtal utvecklas antingen till en tragedi, där hon inte kan placera vem jag är och varför, eller bli till en glad pratstund som jag kan svepa om mig som en varm filt om kvällen: Mormor minns mig! Jag finns!

Av vardbitradetssistasuck - 15 december 2007 12:09

- Det talas strunt häromkring. Jag är trött på skitprat och hellre än bråkar är jag ensam. Nu är jag ensam. Min far, som för övrigt inte var mycket att hänga i granen sa alltid: man är som man umgås. Jag umgås inte med sladdertackor. Jag umgås hellre med mig själv


Gerd har ledsnat på tanterna på bänken.


- De sitter där och påstår än det ena och än det andra. Vad vet de? Ingenting. Jag kan inte säga: "Jag har byggt upp det här landet" för så har jag aldrig tänkt. Vilken vettig människa tänker det? Tänker du det? Vad? Nej, det tror jag inte att du gör. Man lever sitt liv. Efter förmåga. När jag var ung var jag liberal, folkpartist. Jag tänkte att socialism byggde på de medelmåttigas avundsjuka. Nu vet jag inte. Det kanske bygger på avundsjuka, men vem är medelmåttig och varför? Sånt kan man inte prata med de därnere om. De fattar inget. De skvallrar. Om "araber" men jag ser inga araber häromkring. Det finns en romsk familj i huset. Och skomakaren är kurd. Ett par familjer från syrien. Men jag har aldrig sett några araber här. De tycker inte om nån, utom sig själva, de därnere. De tycker inte om finnar, homosexuella, svarta, rödhåriga, unga eller barn. De läser aldrig en bok. Så vad ska jag prata med dem om? Kan du svara på det?


- Nej. Det är klart. Svarar jag och sneglar ner mot buskarna.

Av vardbitradetssistasuck - 6 december 2007 11:25

Vi plockade fram advenstpynt idag, Lova och jag. Högst upp i ett skåp: travar med ljusstakar, ljusmanschetter, sex olika adventstjärnor. Allt i fina lådor från olika årtionden. Sjuttiotalets trästjärna, femtiotalets i mässing, sextiotalets i koppar. "Mina två stjärnor är i papper" sa jag "en vit och en i olika färger". "I papper har jag inte en enda" svarade Lova . Vi tog fram en stjärna och två stakar. Kroken var redan på plats sedan tidigare, så det var bara att haka på och slänga sladden över gardinstången. Stjärnan hängde fint och av sladden syntes inget, den doldes av gardinerna. Där ser man - ännu ett argument för att hålla sig med gardiner. Stakarna ställdes på plats direkt.

När jag gick i slasket nedanför lös det varmt i Lovas alla fönster.

Av vardbitradetssistasuck - 4 december 2007 21:53

Hon fäste ögonen i min panna och sa: vi vill att du ska veta. Att vi uppskattar verkligen ert arbete. Vi tycker att det är fantastiskt. Det ni gör. Att ni finns. Att ni har tid. Att ni diskar, att ni ser efter. Hon kan inte längre göra det hon vill. Jag kan inte. Vill inte. Bor inte nära. Har inte tid. Vet inte hur. Men ni kan, ni gör. Det gör er inte något att torka, att skruva i, att plocka ner. Det gör er inte något, fast jag vet att ni får lite för det. Ni får inte det ni borde, men det gör er inte något. Ni är glada för det lilla och gör ändå. Så fint, så bra, ni bryr er. Jag bryr mig om det, att ni bryr er. Det är fantastiskt. Med all den tiden ni skruvar och ser efter, ni som vet hur.

Och så var hon borta.

Skapa flashcards